Det kan vara vanskligt att fricampa. Man skulle kunna tro att den här berättelsen är påhittad, men den är helt sann. Sommaren 2012 så var vi ute med husvagnen en hel del och fiskade. Vi fricampade. Det kan man göra tack vare allemansrätten.

Vi låg vid Skamorasjön utanför Horndal. Det befann sig ett sällskap på 5 personer när vi kom dit. Dom var goda vänner och hade varit vid den sjön sen många år. Dom var småfulla, men trevliga.
Dom hjälpte oss att backa in med husvagnen. Det var ganska trångt och vi skulle nästan längst in. Satte vagnen på plats och gick sen för att fiska.

Fiska är trevligt. Oftast fiskar vi inplanterad Regnbåge. Man har ett tackel för bottenmete. Jag använder deg och mask. Man kastar i och sätter sig i stolen och väntar. Otroligt avkopplande.
Mamman är supe-gullig som kommer med kaffe och mackor. Givetvis är Lasse med. Han är en lågställd Jack Russel. Han är en terrier som tror han är en jätteschäfer. Medans jag fiskar så tar Mamman och Lasse ganska långa skogspromenader  och plockar Kantareller, lingon och blåbär. Hon brukar promenera runt sjöarna där jag fiskar. Hon är inte rädd för björnar och vargar. En morgon gick vi en liten bit över en bergknalle. Ungefär 20-30 meter bakom husvagnen så låg det en björnskit på bergknallen. Det ångade om den. Lite häftigt att det kanske var en björn som kollade på oss just då.

Efter att ha fiskat en dag så är det dags att dra sig tillbaka till vagnen och äta middag. När vi ligger och slöar efter maten så hör vi bil som kör ganska snabbt och spelar skithög musik. Bilen körde förbi där vi låg och vi hörde hur billjudet försvann. Efter en stund kom bilen tillbaka. Den körde in ganska fort där vi  låg och skulle in bortanför vår vagn längst in.

Kollade ut genom fönstret för att se vilka det var. Ekipaget var en Opel med en gammal Cabby på släp. Man har sett fina såna, men den här var inte fin. Riktigt sunkig. Föraren stiger ur och jag ser en kille sitta i passagerarsättet. Ser också mycket skit i bilen. Passageraren har en ölburk mellan benen. Han sover. Ganska skickligt att lyckas ha en upprättstående öl mellan benen med tanke på hur fort dom körde, eftersom han sover, tänker jag.

Passageraren vaknar till liv. Han vrider huvudet från sida till sida för att orientera sig. Ha tittar ner han och greppar ölburken. Han lyfter burken till munnen och tömmer den. Passageraren tar sig med lite möda ur bilen. När han står upp och håller sig i bilen så ser man att han är skitfull. Fullare än folkparksfull. Aspackad!

Nu bankar det på dörren. Både jag och Mamman är lite obekväma med situationen. Öppnar dörren. Det är våra småfulla vänner. Dom säger att vi ska stanna i vagnen för nu ska dom gå och spöa upp ligisterna. Ok tänker jag. Jag går till fönstret för att se vad som händer.

  1. Under tiden har passageraren till en Björk vid skogskanten. Givetvis för att tömma blåsan. Våra vänner håller under tiden på med att berätta för föraren att om dom inte avlägsnar sig omedelbart så ska vännerna personligen se till att dom försvinner.

Samtidigt så har passageraren kravlat sig bort till ett träd som han lyckats ställa sig bredvid. Man ser på hans rörelser att han har problem med att få fram utrustningen. Men han är envis. Hans plan funkar inte så bra. Beredd på utkastningen så håller han sin utrustning med höger hand och kramar sig fast med vänsterarm om trädet. Men det klena greppet om trädet och den dåliga friktionen på barken gör att han snurrar runt och tappar taget. Han försvinner från mitt synfält för det är en slänt nedanför trädet.

(Allt som händer ser jag genom fönstret. Det är som att vara i en komedi av Felix Herngren eller någon annan begåvad komiker)

Nu har vännerna bråkat väldigt mycket med föraren, utan på-puckling, och dragit sig tillbaka. Men faktum kvarstår! Föraren och passageraren är kvar och jag känner att jag måste göra något. Dags med lite pedagogik tänker jag. Går ut och tar över scenen och erbjuder föraren hjälp att få på vagnen på hans bil. Precis sådär lagom. Bara så att han förstod att det inte var läge på att vara kvar och bråka.

Jag och föraren krånglade på vagnen. Då hade den jättefulla passageraren lyckats ta sig uppför slänten och sätta sig i förarsätet. Startat bilen och började backa. Jag skrek allt jag hade: STOPP!! Han stannade med en decimeter kvar till vår vagn. Han skulle fortsätta köra ut vagnen. “Han kunde minsann betala för skadorna om det blev några” förklarade han för mig. Nu fick jag uppbåda all min kraft på att inte bli arg. Hade tidigare fått reda på att föraren var pappa till passageraren.

Föraren var också full men inte alls så full som passageraren. Jag lyckades efter en del övertalande få ut den jättefulla passageraren ur förarsätet och få dit föraren som skulle köra. Passageraren fick snällt sätta sig i passagerarsätet. Nu hjälpte jag föraren att köra ut utan att skada några vagnar. När dom drog iväg så var stereon på hög volym och jag hörde hur dom skrek lite ovänliga ord åt mig. Vännerna berättade att dom hade så hög fart i en kurva lite längre bort att batteriluckan på deras husvagn öppnades och batteriet flög ut och ner i diket.

När ett sådant ekipage kör iväg jättevingligt på en smal skogsväg så ser det lite roligt ut. Lite Åsa-Nisse-aktigt.

Vännerna och vi var iallafall överens om att ringa polisen. Och det gjorde vi. På kvällen småpratade jag och Mamman om händelsen. Det var helt overkligt. Nåja. Det finns fyllon på riktiga campingar också.

Men dom är inte fullt så jävla “redneck”.