Skrivet februari 04, 2012 10:45:54
Jag har blivit varse om vad det innebär med för och efter 50. Det var som svart eller vitt, upp eller ner, varmt eller kallt, osv. Jag fnös tidigare åt att det skulle finnas ålderskriser. Men det var först efter 50 som jag insåg hur det kändes innan.
Det var skitkonstigt. När jag vaknade på min första 50 års dag så kände jag mig konstigt harmonisk. Det kändes så hela den dagen. Och dagen efter det och dagen efter det. Den andra dagen började jag tänka på hur det kändes före 50. Jag hade känt mig jäkligt rädd. Att bli 50 innebär ju början till slutet.
Den klassiska livskrisen. Min livskris hade nog hållit på ett tag fast det visste jag inte före 50. Det förstod jag efter. Före så var 50 otroligt negativt. Efter 50 så blev det positivt. Som sagt så blev det harmoni.
Jag kan tänka mig att det här är ett naturligt fenomen. Men det måste ha med tideräkningen att göra. Hade man medelålderskriser innan tideräkningens början? Eller är det ett fenomen som kom när tideräkningen började? Att vara grottmänniska kanske är mer skonsamt när man blir 50. Men då hade jag inte fått en digitalbox. Hellre digitalbox till priset av en ålderskris.
///A
